I huvudet på Crecoo

Med möten i fokus, som egenföretagare, kan du nu hitta mig på www.crecoo.se

Kanske kommer jag hit ibland och tittar in, men bara kanske.

Hej Pappa

Tycker lite synd om dig, som strävar och kollar efter mina uppdateringar, som aldrig kommer...
Så, det här kommer en liten.

Jag har upptäckt att saker och ting blir mer och mer klara ju äldre man blir,
liksom inget att oroa sig för.
Det löser sig.
Men, det är bra att sätta upp mål. Tydliga.
Jag befinner mig nu flera kliv närmre där jag vill vara.
Där jag är bra på att vara.
Både på hemmaplan och på jobbet.

2010 kommer jag att genomföra, tillsammans med mina kollegor, ett antal event,
där företagande ska triggas, människor ska växa och träffas.
Så himla rätt.
Beautiful Business Event 2010

2010 ska jag gifta mig.
Vi ska gifta oss.
Efter en 19-årig berg-och-dal-bana.
Ännu mer himla rätt.

Washed Cotton

Detta är ingen skönhetsblogg,
inte heller en träningssådan.
Men jag måste bara tipsa, och påminna mig själv om hur gott dofterna från The GAP luktar.

Under åren som gått, och jag inte fått möjlighet att själv besöka The GAP i USA, har jag sett till att vänner som kommer därifrån tar med sig en flaska lukta gott.
Ända tills idag. Åhlens på Kungsgatan.
Washed Cotton.
The GAP.

Så inihelsikes glad.
(Å luktar helt ok med.)

MInnesnotering 091115

Nu, efter snart två års bloggande, har jag insett att det är rätt mysigt att se tillbaks på var barnen var nånstans en viss tid i mitt liv. Och eftersom jag den sista tiden varit rätt dålig på att uppdatera här i bloggen, följer nu en snabb minnesnotering till mig själv.

-Noah.
Nu: En vandrare, sökare och funderare. Vansinnigt duktig på att skriva och på geografi.
Går gärna inte ut. Alls. Kan visa vissa prepubertala tendenser i form av att sova sent, bli lätt uppmopsig och äta okontrollerat. Dock lika gosig och i behov av bekräftelse som alltid.
Min lille vise man.

-Olle.
Nu: Glimten i ögat verkar bara bli större och större och trots åtskilliga klavertramp dagligen, virar han sin omgivning runt sitt lillfinger. Kom på koden i helgen och kan nu delvis både läsa och skriva. Högljudd, stark och självständig.
Men ack så sårbar.

-Majken:
Nu: Envis argbigga som svarar nej på allt vi frågar. Allt. För att sedan ändra sig, när hon väl förstår vad vi sagt. Livrädd för tomten. Avskyr att bada. Engelskan börjar att formas, och man kan nog snart säga att även hon är tvåspråkig nu. Kallar sig själv "Pinsessa Majke".

Så. Där. Hoppas att snart komma igång igen.

Loggade ut lite

Hej där,

i denna tidsålder av inloggande på olika sociala nätverk, har jag loggat ut.
Helt.
Detta var ett medvetet drag, helt för mig själv, för att jag behövde analysera hur mycket tid jag egentligen tillbringar framför skärmen.
Detta har lett till:

Organiserad källare och vind (inkl. barnkläderna!!)
Traderahögar i olika storlekar
Inköp, samt installation av vardagsrumsbord.
Påbörjad skrivtenta i konflikthantering
2 brödbak
1 dag i Borås

det har även lett till:
att min amerikanska del av familjen trott att jag sagt upp vänskapen med dem.
Detta är läskigt.
De borde känna mig bättre,
men det verkar som om att de hellre litar till ett verktyg som spottar ur sig idiotiska tester som:
"How lucky are you today"
eller
"Vilken ställning passar dig bäst"

Så nu går jag i tankar, att helt enkelt skita i att logga in alls. Nånsin igen.
För såhär får det faktiskt nästan inte vara.
Usch!

Black attack

Sedär, de däringa affärerna gör det enkelt för bloggarna.
Här kommer min fina klänning, inköpt till bröllop i morgon.

Alla dessa dagar

Alltså, jag kan inte på något sätt förmå mig till att skriva om världsliga ting, som smink, resor eller mat.
Och i min just nu, rätt trista värld, så är det stilltje.
Därav all kompakt tystnad.

Men nu, eller rättare sagt, förra tisdagen, efter 3 veckor och 6 dagar utan socker, vaknade jag och kände: Nu vänder det.
Det var bara något i luften, den där morgonen, och sen dess.
Ja, sen dess, har det faktiskt kännts som om att min uppförsbacke sakta men säkert jämnats ut.

Jag har, som så många andra innan mig, hittat en hemlighet.

Å det känns så otroligt härligt.

Men,
just nu lämnar jag er med bara god, varm energi.
Må ni alla få en släng av risgrynssleven.