Jag har en man

som är gjord av seg trollhättedeg,
med lite stänk av dalslänskt drängblod.
Nu ligger min man på soffan,
ont i alla celler säger han,
från topp till tå.
Han har sprungit göteborgsvarvet.
På en å trettiotre!
Tamejfasen!
Jag sprang motsatt håll,
allt för att möta min man i mål.
Jag och mina barn,
med blåsor på fötterna,
tjat om glass,
dammiga ben.
Skulle också behöva medalj.
Fast jag kan låna min mans,
han är bra
på varenda litet sätt!

Glömde att ta bilder idag på honom,
därför får det bli svettbild från tunnelloppet för 2 år sen.