I huvudet på Crecoo

Med möten i fokus, som egenföretagare, kan du nu hitta mig på www.crecoo.se

Kanske kommer jag hit ibland och tittar in, men bara kanske.

Hej Pappa

Tycker lite synd om dig, som strävar och kollar efter mina uppdateringar, som aldrig kommer...
Så, det här kommer en liten.

Jag har upptäckt att saker och ting blir mer och mer klara ju äldre man blir,
liksom inget att oroa sig för.
Det löser sig.
Men, det är bra att sätta upp mål. Tydliga.
Jag befinner mig nu flera kliv närmre där jag vill vara.
Där jag är bra på att vara.
Både på hemmaplan och på jobbet.

2010 kommer jag att genomföra, tillsammans med mina kollegor, ett antal event,
där företagande ska triggas, människor ska växa och träffas.
Så himla rätt.
Beautiful Business Event 2010

2010 ska jag gifta mig.
Vi ska gifta oss.
Efter en 19-årig berg-och-dal-bana.
Ännu mer himla rätt.

Washed Cotton

Detta är ingen skönhetsblogg,
inte heller en träningssådan.
Men jag måste bara tipsa, och påminna mig själv om hur gott dofterna från The GAP luktar.

Under åren som gått, och jag inte fått möjlighet att själv besöka The GAP i USA, har jag sett till att vänner som kommer därifrån tar med sig en flaska lukta gott.
Ända tills idag. Åhlens på Kungsgatan.
Washed Cotton.
The GAP.

Så inihelsikes glad.
(Å luktar helt ok med.)

MInnesnotering 091115

Nu, efter snart två års bloggande, har jag insett att det är rätt mysigt att se tillbaks på var barnen var nånstans en viss tid i mitt liv. Och eftersom jag den sista tiden varit rätt dålig på att uppdatera här i bloggen, följer nu en snabb minnesnotering till mig själv.

-Noah.
Nu: En vandrare, sökare och funderare. Vansinnigt duktig på att skriva och på geografi.
Går gärna inte ut. Alls. Kan visa vissa prepubertala tendenser i form av att sova sent, bli lätt uppmopsig och äta okontrollerat. Dock lika gosig och i behov av bekräftelse som alltid.
Min lille vise man.

-Olle.
Nu: Glimten i ögat verkar bara bli större och större och trots åtskilliga klavertramp dagligen, virar han sin omgivning runt sitt lillfinger. Kom på koden i helgen och kan nu delvis både läsa och skriva. Högljudd, stark och självständig.
Men ack så sårbar.

-Majken:
Nu: Envis argbigga som svarar nej på allt vi frågar. Allt. För att sedan ändra sig, när hon väl förstår vad vi sagt. Livrädd för tomten. Avskyr att bada. Engelskan börjar att formas, och man kan nog snart säga att även hon är tvåspråkig nu. Kallar sig själv "Pinsessa Majke".

Så. Där. Hoppas att snart komma igång igen.

Loggade ut lite

Hej där,

i denna tidsålder av inloggande på olika sociala nätverk, har jag loggat ut.
Helt.
Detta var ett medvetet drag, helt för mig själv, för att jag behövde analysera hur mycket tid jag egentligen tillbringar framför skärmen.
Detta har lett till:

Organiserad källare och vind (inkl. barnkläderna!!)
Traderahögar i olika storlekar
Inköp, samt installation av vardagsrumsbord.
Påbörjad skrivtenta i konflikthantering
2 brödbak
1 dag i Borås

det har även lett till:
att min amerikanska del av familjen trott att jag sagt upp vänskapen med dem.
Detta är läskigt.
De borde känna mig bättre,
men det verkar som om att de hellre litar till ett verktyg som spottar ur sig idiotiska tester som:
"How lucky are you today"
eller
"Vilken ställning passar dig bäst"

Så nu går jag i tankar, att helt enkelt skita i att logga in alls. Nånsin igen.
För såhär får det faktiskt nästan inte vara.
Usch!

Black attack

Sedär, de däringa affärerna gör det enkelt för bloggarna.
Här kommer min fina klänning, inköpt till bröllop i morgon.

Alla dessa dagar

Alltså, jag kan inte på något sätt förmå mig till att skriva om världsliga ting, som smink, resor eller mat.
Och i min just nu, rätt trista värld, så är det stilltje.
Därav all kompakt tystnad.

Men nu, eller rättare sagt, förra tisdagen, efter 3 veckor och 6 dagar utan socker, vaknade jag och kände: Nu vänder det.
Det var bara något i luften, den där morgonen, och sen dess.
Ja, sen dess, har det faktiskt kännts som om att min uppförsbacke sakta men säkert jämnats ut.

Jag har, som så många andra innan mig, hittat en hemlighet.

Å det känns så otroligt härligt.

Men,
just nu lämnar jag er med bara god, varm energi.
Må ni alla få en släng av risgrynssleven.

Utan snus i 3 dagar, försmäktar vi på denna ö

Eldprovet, dag 7.
Jag var på Pressbyrån.
Lätt vimsig och en tidning senare,
galen av sockersug,
travade jag ut.
Helt utan snask!
Men jädrigt sugen!

Dag 3-4-5-6, 13-16 aug. 2009

Sådärja,
så blev det med min dagbok.. den blev hopplöst kasst uppdaterad.
Har ingen som helst bortförklaring.

Var hemma hos Moster Kajsa i fredags. En tur som tas alldeles för sällan.
Blotta tanken på den där klockan som slår stilla, utsikten över havet och hejdlöst mycket vin, kan få vem som helst att koppla av.
Fina ord, och bestämd omtanke, bjuder denna visa själ på.
Och jag kan inte mer än säga "Alla har sitt".
Jag bugar inför henne, och allt det hon varit med om,
det kommer att bli fler retreat turer till Västbacken.
Snart.

Angående ingefäran.
Nope. Ingen som helst lust att skrapa den där jädra roten.
Köper the i morgon istället.
Och sockret. Jorå, jag har låtit bli det. Har ingen som helst aning om det gett någon inverkan ännu, men min smått sockerkonserverade kropp måste tycka lite bättre om mig.

Ser nu fram mot imorgon,
då allra finaste Noah kommer hem från sin pappa i väst, efter nästan 6 långa veckor.
Jag ska krama den kroppen.
Jättehårt.

Dag 2. 12 augusti 2009

GI-shock.
Mitt i ingefärsteet,
ungefär,
passade jag på att koka gröt.
Och vips var jag inne i en GI-diet.

Och ni som testat GI,
vet att detta innebär en eländig huvudvärk de första dagarna.
Men, jag har tur.
Freddie, min GI-guru,
(hon vet kanske inte om det än, men det är hon),
har alltid en massa bra ideér om ägg, bacon och keso.
Så, jag testar ett tag till.
Lutar mig mot Google och Freddie,
och hoppas på att sommarfetman snart är ett minne blott!

Har dock varit, på grund av sockerbrist, mer slajmig än vanligt.
Och fokusen sådär.

Så, i morgon kommer jag att ha fokus på här och nu.
Hela dagen.

Dag 1. 11 aug. 2009

Dagens:

Har sneglat på den där biten med färsk ingerfära i kylskåpet länge nu och kommer i morgon starta dagen med hemmagjort renande te, i sann ayurvedisk anda.

Följetång

Måste hålla med mig själv om att jag faktiskt är rätt tråkig.
Känns som om att varje dag simmas igenom i sirap,
och energi som jag tidigare haft är som bortblåst!

Jag försöker med alla taktiker möjliga,
att ta mig ur snedheten,
och visst ser jag vissa glimtar,
men bara för att snabbt halka tillbaka i det slemmiga...

Så,
ni fina,
nu ska jag försöka bättra mig.
Med målbilder,
mat och framåtanda,
nå högre höjder.

Fattar bara inte varför man sackar ihop ibland.
Jag har ju allt.

Och,
här presenterar jag för er:
ett framsteg,
varje dag.

Time after time

Ljuset i tunneln

Även om min svärmor idag ringer och säger att hon har en teori,
en gammeldags sådan,
om hur vi ska få trotsdottern över tröskeln med oss.
Eftersom jag sa att jag gärna mottog tips,
så får jag stå mitt kast,
även om jag nu i efterhand bara inte vill höra. Alls.

Nu är hon i Dalsland,
hos mormor,
leker med dockorna Ingela och Malin.
Hon skrattar och sjunger när mamma ringer och säger att hon är ljuvlig.
Hon äter som en häst.
Fiskbullar och potatis.

Här i stan, råder lugnet,
hämtmat och regn.
Kärlek och lugn.
Och Ikea.

I vårt kök finns ett rutigt golv, porslinsho och ett sprillans nytt vitt kök.
På ön ligger en Sköna hem som jag ska läsa ikväll. Lugn och ro.
Jag tänder ljuslyktan och ställer på bänkskivan,
och känner att i slutet av tunneln,
bortanför alla trösklar,
så står den bättre halvan av mig och ler.

Tjejen som hoppade överbord

Jag har förvandlats till ett monster,
ett rytande, dreglande, eldsprutande monster.
2 veckor av mig och mina tre telingar, i värmen, i Dalsland har gett mig en tröskel högre än någonsin att ta mig över.

Här hemma, omgiven av Perstorpsplattor, elektriker och byggdamm har min älskade it-tekniker dragit sitt mastodontlass, och ännu en gång visat prov på att han är killen jag hoppas vill leva med mig resten av livet. Han har sågat, pusslat, hamrat och mejslat, åtskilliga blodblåsor och en sned rygg senare ser vi nu början av slutet på det här.
Ett nytt kök.

Åter till skräcködlan som intagit min kropp.
Och till tröskeln.
Jag har skrikit mig hes. Hotat. Skällt. Ställt in lördagsgodis.
Jag har till och med stannat bilen utanför Hotell Dalia i Bengtsfors,
för att ställa av min ilskt högljudda tvååring i en busskur.
Hon förstår inte vad jag säger.
Men ändå väser kräket inom mig, att snart kommer bussen och hämtar henne.

Det funkar inte. Hon är det finaste jag har. Hon och killarna såklart. Vill inte ha det på något annat sätt. Alls.
Så jag slänger upp mitt högerben,
över tröskelkanten,
sparkar otåligt med det andra,
för att få kraft att komma över.

Allt går över,
jag vet det.
Så även detta.

Det får bara bli så

Jag orkade inte.
Ingen västerbottenpaj.
Ingen egeninlagd sill.
Inga handtrillade köttbullar.

I kyldisken på Maxi låg finfina färdiga ostpajer.
Strax intill resten av halvfabrikatet.

900 kr senare, tågade jag glatt ut ur affären.
Grymt nöjd över att slippa kladdet!

Ingen kommer att märka någon skillnad. Alls.

En liten tanke, innan natten tar vid.

I balans// Tania Ashan

Så hände det igen,
jag är beroende...
av självläkande böcker.
Hoppas och tror varje gång jag dras mot Akademibokhandeln,
att nu smäller det,
nu hittar jag min livsnyckel.

Visst har jag vänt in och ut på livet många gånger om,
läst om avtryck och spiritualistiska sällskap,
om spöken, drömmar och inkarnation.

Men idag,
styrdes kosan mot boken "I balans".
52 sätt att tänka annorlunda.
Skön bild på framsidan fick mig att falla.

Förhoppningsvis kommer jag inte att vingla så mycket efter detta,
kan faktist inte bara skylla på huset som lutar.
Återkommer med recension.
Snart.

Tacotanke

Jo, midsommar är ju här, och med det den stora festen.
Man ska ha så kul,
sillen ska ätas,
det ska dansas,
nubbas,
bindas kransar,
och ha ännu mer kul- helst till sena sena natten.
För en familj med tre barn i diverse åldrar är detta inte årets höjdpunkt-ALLS.
Till en början kan man ana en familjär stämning, och vi föräldrar höjer våra glas och ber stilla en bön om att barnen sitter nöjda med sina grillchips framför DVD'n.
Någonstans i mitten, ser man att en eller ett par av festdeltagarna börjar åka utför och det i rätt rask takt.
Oftast slutar det med dyblöta kläder, antingen av regn eller kiss, i bland till och med spy.

Så iår har jag tittat på alternativ till den sedvanliga fadäsen.
Astrid Lindgrens värld
Legoland
Österlen
kanske rentutav hemma, bland vanliga sakerna,
en hyrfilm,
ungarnas egna sängar
och kanske mest av allt,
en helt vanlig tacokväll.

I himmelen

Var hos tandläkare Kofron igår.
Han har fått mig att se det ljusa i att se efter mina tänder.
En snäll, snäll man med ganska stark kaffeandedräkt och 2 söta hjälpredor, som tar bort min tandsten och säger åt mig att jag borde borsta lite bättre på tandköttet.
Kofron är betydligt mycket mer prylgalen än vad landstinget är och stoltserar med ultraljud för effektiv rengöring, digitalkamereröngten och icke att förglömma:
DenTVision!

DenTVsion sitter dels i väntrummet, dels rätt långt uppe på väggen i behandlingsstolen och sänder diverse program varvat med förklaringar till varför man får ilningar i tänderna och vad man kan göra för att förhindra det hela. Sensodyne.
På DenTVision igår fick man följa den makabra jakten av måsar. Måsar som hackades till döds, av ett gäng mindre fåglar, skrikor eller nåt.
Detta samtidigt som jag säger hejdå till en envis tand, som i några år terroriserat mig.
Blodet sprutade.
Både på tv-skärmen och i min mun.