
Eftersom våra barn går på skola/dagis på Guldheden (se tidigare inlägg..), har jag ett snitt på 4 resor om dagen på Göteborgs Spårvägar.
Resan upp med bara babyMajken i vagnen, brukar vara rätt tillfredsställande, med lite läsning och lugn och ro och så var det även igår.
Ströglodde på mina medpassagerare,
en snyggt klädd tjej i 23-årsåldern,
en trött alkoholist längst bak i soffan,
och så Majken, min älskade tjej.
På Ullevi Norra hände det.
Tre män steg på, och med dem en doft som jag inte på något sätt skulle kunna beskriva i detta forum.
Det började sakta, som en smygande dimma.
Först såg jag den trötte mannen i soffan reagera,
sedan snyggtjejen,
och så vi.
Jag är ingen som gärna pratar om det här med fisar,
men detta var i särklass den grövsta fjärten jag någonsin känt.
Den fullkomligt blåste rent i skallen, och alla tankar som jag tidigare tänkt var puts väck.
Klarade mej till Ullevi Södra, en hållplats senare, och var där tvungen att stiga av, tillsammans med snyggtjejen. Han längst bak hade förmodligen tuppat av vid det här laget.
Här stod vi då, båda utsatta för samma gaser,
ofrivilligt avkastade från spårvagnen.
Men ändå,
även fast vi båda visste varför vi stod där, och väntade på nästa vagn,
ignorerade vi varann.
För det är så vi gör i Sverige.
Vi låtsas som om att inget hänt.
tisdag 11 mars 2008
Spårvagnsodör
måndag 10 mars 2008
Minnet
Jon & Olle åker spårvagn tillsammans till skolan på Guldheden så gott som varje dag.
Deras rutin är att ta varsin .SE tidning, och kolla efter roliga bilder i tillsammans.
Men, nu har det gått för långt.
De roliga bilderna verkar att ha tagit slut.
Olle har memorerat alla på redaktionen..
Alla utom Kitty, som Jon kallar "hon med det stora vita håret"!
Tydligen har de också gjort sej bekanta med .SE utdelaren på Redbergsplatsen.
Kul människor jag har i min familj!
lördag 8 mars 2008
Mirakel
Hoppades faktiskt på att Sussie Tapper skulle ta hem det.
Hoppades på ett Mirakel.
Snyft.
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1080282
Jag var en spillra av mitt forna jag
En vingklippt fågel som inte ens drömmer mer
Som om sorger trycktes allt längre ner
Men när jag mötte dig älskling
Så ändrades allting
Brutalt
Visst finns mirakel
Och för mig är det faktiskt du
I dina kyssa öppnar himlen sig för mig nu
Visst finns mirakel
I din kärlek så stark och sann
I dina kyssar och i att vi har funnit varann
Du öppnar dörrar jag inte visste fanns
En dörr till livet, jag fick en andra chans
Jag älskar dig mer än du kan förstå
Jag vet du bär mig när jag inte orkar gå
Sen du gav mig din kärlek
Förändrades livet
Brutalt
Visst finns mirakel
Och för mig är det faktiskt du
I dina kyssa öppnar himlen sig för mig nu
Och allt
Är så enkelt och så självklart
Så skrämmande och underbart
Mitt mirakel är du
Visst finns mirakel
Och för mig är det faktiskt du
I dina kyssa öppnar himlen sig för mig nu
Visst finns mirakel
I din kärlek så stark och sann
I dina kyssar och i att vi har funnit varann
Dialektala essenser

Gôtt- detta valde visst vi göteborgare till göteborskans ord nummer ett.
"Det ska va gôtt å leva", sjöng ju Roy o Roger, och visst, det ligger väl nåt i det, men idag skulle jag hellre vilja välja fram ett dalsländskt ord, bara för att beskriva dagsformen:
Klôve- (klant) i mitt fullproppade huvud har ännu ett problem hoppat in.
Jag har slarvat bort min älskade plånbok.
Under 8 år har den stått trogen vid min sida, och inte slitits över huvud taget.
Jag har letat, överallt, till och med i min kompis Joannas sopor, något som hon tyckte var så äckligt att jag inte ens talat om att jag gick till så drastiska åtgärder. I hennes förening finns 120 lägenheter, och det var genom deras sopor jag i morse mycket försiktigt kollade runt.
Nu vet du, Joanna...
Jag ska låta det gå, bort, bort. Världsliga ting.
För en vacker film om Dalsland, och om vardagens liv där för sisådär 60 år sedan, långt innan varken jag eller min plånbok hade landat på vår jord, går att titta på:
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?d=48207&a=534622
Googlade på dalsländska ord, och läste en lång härlig lista.
Så förutom Klôve, så blir dagens ord:
Pillesmiskete = lurig
Har aldrig hört någon yppa det, men det var kul att skriva.
fredag 7 mars 2008
Tjejer
Alla måste vara helt tysta.
Kanske är det så.
En favoritbild
onsdag 5 mars 2008
Number One
Det väller in lovord!
Erykah Badu's nya album.
Får gå o handla den i morgon.
Hon har trots allt stått trogen vid min sida i mer än tio år nu.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1051&a=749004
Till syvende och sist

Med all sannolikhet kommer jag att bli brun som en pepparkaka i sommar! Ingen jäkla skitsommar i regnsverige. Inga äckliga myggor som kalasar på min bleka lekamen. Ingen frustration över att vi inte fick mer än ett dopp på en sommar. Gud, så härligt!
Vi har bokat resa till Villenueve-Loubet La Plage!!
Vi kommer att äta baguetter, bada i havet, dricka rosévin till öronen trillar av.
Vi kommer att ta långa promenader i Antibes, och kanske en tur upp i bergen för en hajk.
Barnen ska få dricka sin välling på terassen, och vakna i harmoni.
Men, mest av allt, kommer vi att ta hand om varann. Sitta ner och bara ta det lugnt.
Två och en halv vecka.
Brunare än brun!
Tåls att upprepas
Walk a mile in my shoes, walk a mile in my shoes
And before you abuse, criticize and accuse
Walk a mile in my shoes.tisdag 4 mars 2008
Ålderstankad
Anmälde mej förresten till ett register, för att donera stamceller, vid behov.
http://www.tobiasregistret.se/
Viktiga grejjer.
Svar från Tobiasregistret:
Tack för din anmälan, men i nuläget tar vi enbart emot donationer från personer mellan 20-30.
Mvh
Tobiasregistret
Hit me baby, one more time!
Jag gillar
Body Balance-- Jättemycket!
Även om mina arbetskamrater skrattade åt mej idag, när jag sa att jag skulle ta ett Body Balance pass,
för att koppla av.
Walk a mile in my shoes, walk a mile in my shoes
And before you abuse, criticize and accuse
Walk a mile in my shoes.Jag gillar inte
fotbollsljud.
Jag får fullkomligt araben när jag hör fotbollsljud.
Speciellt på radion.
Det börjar som ett lätt illamående, och går ganska snabbt genom hela kroppen.
Som ett spirr.
Precis innan jag börjar slå frenetiskt på radion för att byta station, tränger svetten fram och jag blir helt yr, en klar vägfara!
I söndags var jag o Noah o simmade.
Efteråt blev jag mer eller mindre intvingad på McD, för att "simning gör mej ju så hungrig, mamma"!
Så, på radion, fotboll, och bakom mej, en man, inte mer än 20 cm bakom, frenetiskt tuggande på ett tuggummi. Redo att köra om mej, så fort en ny kassa öppnar.
Jag, som verkligen försöker att lägga band på mina åsikter, kan inte vid ett sånt här tillfälle låta bli att koka upp litegrann. Men, säger till mej själv att tagga ner, eftersom min älskade nioåring står bredvid.
Tror att det är bra att tänka de negativa tankarna, att beröra dem lätt, för att sedan studsa iväg dem igen.
Det kan inte vara bra att bara tänka gott.
Man måste ha salt och peppar i moset också.
måndag 3 mars 2008
Big feelings and small feelings
Idag berättade Olle för mej om känslor..
Det är bra för min lille kille att sortera ut detta redan i ett tidigt stadium.
söndag 2 mars 2008
Alltså
...man är ju bara alldeles för lyckligt lottad va?
Igår fick jag städhjälp! I nästan tre timmar for jag och Blå omkring som virriga hönor, för operation Dammtuss. Nu känns både livet och hemmet helat. Nog för att Olle ställde sej på huvudet i soffan och råkade tömma ut gruset som låg i uppviket på hans jeans... Det är världsligt. Men i grund och botten är här rent--
Detta i kombination med att vi idag gjorde det!
Vi investerade i den efterlängtade och omtalade garderoben!
Nu ligger sjutusenfyrahundrafemton paket i sovrummet, och väntar på att bli ihopsatta. Allt för att förenkla min vardag, mitt liv!
En annan skön tanke är att man vet var man har folk. Att man, när man behöver åka till IKEA utan barnen, kan ringa, och vips har barnen en annan trygg familj att hänga med i några timmar. (Att IKEA inte hade långlördag som vi trodde, och att parkeringen var nästan helt tom när vi kom dit, det är en annan historia). Att man, som igår, när jag verkligen behövde hjälp, faktiskt kan lyfta på luren och vips så står en städängel här.
Nu när man börjar klättra på ålderns stege, börjar man så sakteliga fatta vem som finns där för en. Vem som står där och vaktar ens rygg.
Man inser dessutom tyvärr, vem som fattas.
Sånt gör rätt ont. För man tror att de man alltid haft runt sej, faktiskt vill ha en där. Den tanken uppfostras man ju med.
Men så är inte alltid fallet.
Så, efter snart 34 år, så låter jag det gå. Bägaren av besvikelser har runnit över. Jag förlåter och går vidare.
Inte arg, inte ledsen, bara ett luddigt bomullslugn av att jag inte längre behöver grunna på vad jag gjorde för fel.
Det är inte min förlust.
Jag fröjdas över Er, som vet att jag är en tillgång, en vän, en syster. En som alltid kommer ha en timme över till samtal. Ni är min skatt.
Hoppsan, söndagsljupet kom visst flaxandes över mej. Som en vildvittra.
Lilla vackra människan!
I morgon kommer måndag igen. Härliga måndag!
Då ska vi äta korv.
fredag 29 februari 2008
torsdag 28 februari 2008
Not to worry
Kommer inte, med tanke på det förra inlägget, att börja obsessa runt pengar och sparande, ack nej. Sådan diciplin finnes ej på min stjärnhimmel.
På min himmel ses för det mesta bara mina barn och ett och annat vingummi fara förbi. Kanske ibland en flaska rödtjut.
Fattar inte vad det är med mej och det här förbenade viruset. Det ger sej inte!
Antagligen är det min kropp som berättar sagan om den lilla lilla gumman, och om hur gammal jag håller på att bli... schas katta!
Vet du förresten. Moster Ulla ringde just, hon hade besök av sin syjunta. De satt allesammans och var alldeles hänförda över en bild jag skickat till henne via www.posten.se.
Man laddar upp sitt egna fotografi, skriver via internet på baksidan av kortet, betalar med VISA och skickar iväg utan att ha kortet i sina egna händer. Toppen..jpg)
Hursomhelst så fick jag prata med Inga-Maja (runt 80-knycket), hon har ju sin egna dator, säger Moster Ulla.
Efter en liten redogörelse av hur man går tillväga, stack I-M hem för att laborera själv. Är inte det härligt? Inga begränsningar på grund av ålder, inga alls.
Å katten sprang till skogs och kom aldrig mer igen. Men kanske ändå att hon kom hem till slut.
Ekonomiskt oberoende
Känns som om att jag mest länkar till andra intressanta grejjer nuförtiden, men tror att det är så att virushelskottat har sugit det gottaste ur mej...
Hursomhelst:
Min gåva till Dej-
bloggar om hur man blir ekonomiskt oberoende. (v.g. lägg undan 10% till mej, då jag anser mej ha rätt till det eftersom jag tipsade!)
http://finanskvinnan.blogspot.com/
http://www.stockman.nu/
http://perpenning.blogspot.com
http://www.hurjagblevrik.se/
http://friskekonomi.blogspot.com/
Best of luck
/tjata




