Utan snus i 3 dagar, försmäktar vi på denna ö

Eldprovet, dag 7.
Jag var på Pressbyrån.
Lätt vimsig och en tidning senare,
galen av sockersug,
travade jag ut.
Helt utan snask!
Men jädrigt sugen!

Dag 3-4-5-6, 13-16 aug. 2009

Sådärja,
så blev det med min dagbok.. den blev hopplöst kasst uppdaterad.
Har ingen som helst bortförklaring.

Var hemma hos Moster Kajsa i fredags. En tur som tas alldeles för sällan.
Blotta tanken på den där klockan som slår stilla, utsikten över havet och hejdlöst mycket vin, kan få vem som helst att koppla av.
Fina ord, och bestämd omtanke, bjuder denna visa själ på.
Och jag kan inte mer än säga "Alla har sitt".
Jag bugar inför henne, och allt det hon varit med om,
det kommer att bli fler retreat turer till Västbacken.
Snart.

Angående ingefäran.
Nope. Ingen som helst lust att skrapa den där jädra roten.
Köper the i morgon istället.
Och sockret. Jorå, jag har låtit bli det. Har ingen som helst aning om det gett någon inverkan ännu, men min smått sockerkonserverade kropp måste tycka lite bättre om mig.

Ser nu fram mot imorgon,
då allra finaste Noah kommer hem från sin pappa i väst, efter nästan 6 långa veckor.
Jag ska krama den kroppen.
Jättehårt.

Dag 2. 12 augusti 2009

GI-shock.
Mitt i ingefärsteet,
ungefär,
passade jag på att koka gröt.
Och vips var jag inne i en GI-diet.

Och ni som testat GI,
vet att detta innebär en eländig huvudvärk de första dagarna.
Men, jag har tur.
Freddie, min GI-guru,
(hon vet kanske inte om det än, men det är hon),
har alltid en massa bra ideér om ägg, bacon och keso.
Så, jag testar ett tag till.
Lutar mig mot Google och Freddie,
och hoppas på att sommarfetman snart är ett minne blott!

Har dock varit, på grund av sockerbrist, mer slajmig än vanligt.
Och fokusen sådär.

Så, i morgon kommer jag att ha fokus på här och nu.
Hela dagen.

Dag 1. 11 aug. 2009

Dagens:

Har sneglat på den där biten med färsk ingerfära i kylskåpet länge nu och kommer i morgon starta dagen med hemmagjort renande te, i sann ayurvedisk anda.

Följetång

Måste hålla med mig själv om att jag faktiskt är rätt tråkig.
Känns som om att varje dag simmas igenom i sirap,
och energi som jag tidigare haft är som bortblåst!

Jag försöker med alla taktiker möjliga,
att ta mig ur snedheten,
och visst ser jag vissa glimtar,
men bara för att snabbt halka tillbaka i det slemmiga...

Så,
ni fina,
nu ska jag försöka bättra mig.
Med målbilder,
mat och framåtanda,
nå högre höjder.

Fattar bara inte varför man sackar ihop ibland.
Jag har ju allt.

Och,
här presenterar jag för er:
ett framsteg,
varje dag.

Time after time

Ljuset i tunneln

Även om min svärmor idag ringer och säger att hon har en teori,
en gammeldags sådan,
om hur vi ska få trotsdottern över tröskeln med oss.
Eftersom jag sa att jag gärna mottog tips,
så får jag stå mitt kast,
även om jag nu i efterhand bara inte vill höra. Alls.

Nu är hon i Dalsland,
hos mormor,
leker med dockorna Ingela och Malin.
Hon skrattar och sjunger när mamma ringer och säger att hon är ljuvlig.
Hon äter som en häst.
Fiskbullar och potatis.

Här i stan, råder lugnet,
hämtmat och regn.
Kärlek och lugn.
Och Ikea.

I vårt kök finns ett rutigt golv, porslinsho och ett sprillans nytt vitt kök.
På ön ligger en Sköna hem som jag ska läsa ikväll. Lugn och ro.
Jag tänder ljuslyktan och ställer på bänkskivan,
och känner att i slutet av tunneln,
bortanför alla trösklar,
så står den bättre halvan av mig och ler.

Tjejen som hoppade överbord

Jag har förvandlats till ett monster,
ett rytande, dreglande, eldsprutande monster.
2 veckor av mig och mina tre telingar, i värmen, i Dalsland har gett mig en tröskel högre än någonsin att ta mig över.

Här hemma, omgiven av Perstorpsplattor, elektriker och byggdamm har min älskade it-tekniker dragit sitt mastodontlass, och ännu en gång visat prov på att han är killen jag hoppas vill leva med mig resten av livet. Han har sågat, pusslat, hamrat och mejslat, åtskilliga blodblåsor och en sned rygg senare ser vi nu början av slutet på det här.
Ett nytt kök.

Åter till skräcködlan som intagit min kropp.
Och till tröskeln.
Jag har skrikit mig hes. Hotat. Skällt. Ställt in lördagsgodis.
Jag har till och med stannat bilen utanför Hotell Dalia i Bengtsfors,
för att ställa av min ilskt högljudda tvååring i en busskur.
Hon förstår inte vad jag säger.
Men ändå väser kräket inom mig, att snart kommer bussen och hämtar henne.

Det funkar inte. Hon är det finaste jag har. Hon och killarna såklart. Vill inte ha det på något annat sätt. Alls.
Så jag slänger upp mitt högerben,
över tröskelkanten,
sparkar otåligt med det andra,
för att få kraft att komma över.

Allt går över,
jag vet det.
Så även detta.

Det får bara bli så

Jag orkade inte.
Ingen västerbottenpaj.
Ingen egeninlagd sill.
Inga handtrillade köttbullar.

I kyldisken på Maxi låg finfina färdiga ostpajer.
Strax intill resten av halvfabrikatet.

900 kr senare, tågade jag glatt ut ur affären.
Grymt nöjd över att slippa kladdet!

Ingen kommer att märka någon skillnad. Alls.

En liten tanke, innan natten tar vid.

I balans// Tania Ashan

Så hände det igen,
jag är beroende...
av självläkande böcker.
Hoppas och tror varje gång jag dras mot Akademibokhandeln,
att nu smäller det,
nu hittar jag min livsnyckel.

Visst har jag vänt in och ut på livet många gånger om,
läst om avtryck och spiritualistiska sällskap,
om spöken, drömmar och inkarnation.

Men idag,
styrdes kosan mot boken "I balans".
52 sätt att tänka annorlunda.
Skön bild på framsidan fick mig att falla.

Förhoppningsvis kommer jag inte att vingla så mycket efter detta,
kan faktist inte bara skylla på huset som lutar.
Återkommer med recension.
Snart.

Tacotanke

Jo, midsommar är ju här, och med det den stora festen.
Man ska ha så kul,
sillen ska ätas,
det ska dansas,
nubbas,
bindas kransar,
och ha ännu mer kul- helst till sena sena natten.
För en familj med tre barn i diverse åldrar är detta inte årets höjdpunkt-ALLS.
Till en början kan man ana en familjär stämning, och vi föräldrar höjer våra glas och ber stilla en bön om att barnen sitter nöjda med sina grillchips framför DVD'n.
Någonstans i mitten, ser man att en eller ett par av festdeltagarna börjar åka utför och det i rätt rask takt.
Oftast slutar det med dyblöta kläder, antingen av regn eller kiss, i bland till och med spy.

Så iår har jag tittat på alternativ till den sedvanliga fadäsen.
Astrid Lindgrens värld
Legoland
Österlen
kanske rentutav hemma, bland vanliga sakerna,
en hyrfilm,
ungarnas egna sängar
och kanske mest av allt,
en helt vanlig tacokväll.

I himmelen

Var hos tandläkare Kofron igår.
Han har fått mig att se det ljusa i att se efter mina tänder.
En snäll, snäll man med ganska stark kaffeandedräkt och 2 söta hjälpredor, som tar bort min tandsten och säger åt mig att jag borde borsta lite bättre på tandköttet.
Kofron är betydligt mycket mer prylgalen än vad landstinget är och stoltserar med ultraljud för effektiv rengöring, digitalkamereröngten och icke att förglömma:
DenTVision!

DenTVsion sitter dels i väntrummet, dels rätt långt uppe på väggen i behandlingsstolen och sänder diverse program varvat med förklaringar till varför man får ilningar i tänderna och vad man kan göra för att förhindra det hela. Sensodyne.
På DenTVision igår fick man följa den makabra jakten av måsar. Måsar som hackades till döds, av ett gäng mindre fåglar, skrikor eller nåt.
Detta samtidigt som jag säger hejdå till en envis tand, som i några år terroriserat mig.
Blodet sprutade.
Både på tv-skärmen och i min mun.

Hej Mamma!

How to save a life

Har just genomlidit ett tårdrypande avsnitt av Grey's anatomy.
Ibland känns det liksom bra att grina ur sig åt någon annans olycka.
Och säga vad man vill om jänkarna,
men de tillför en annan språklig dimension än vad vi svenskar gör,
vissa kanske kallar det ytligt...
Isådanafall, mina vänner, är jag mycket ytlig.

Så ännu en dag, då jag kanske inte gjorde allt jag skulle,
avslutas nu,
i amerikanskt manér,
med Izzie Stevens ord:

"You never know the biggest day of your life is the biggest day.
Not until it's happening.
You don't recognize the biggest day of your life, not until you're right in the middle of it.
The day you commit to something or someone.
The day you get your heart broken.
The day you meet your soul mate.
The day you realize there's not enough time, because you wanna live forever.
Those are the biggest days.
The perfect days.
You know?"

Så, idag var det inte den största dagen i mitt liv,
hoppas på i morgon.

Ask and you shall receive

Jo, det såklart.
Man klagar och ser mörkt på det mesta vissa perioder av sitt liv.
Liksom tappar sig själv en smula.
Och för att ta tillbaka det förlorade jaget, finns intet bättre än att bli sedd.
Tilltalad.
Och kanske till och med lite uppskattad.

Svagheten ligger väl förmodligen i att kreativiteten helt sinat bland högar av omaka strumpor, gardiner som behöver fållas och den där vackra trappen som måste oljas.

Så jag stannar upp,
och unnar mej.

Tillbaka en stund

Så gick timmarna, dagarna och veckorna.
Kreativiteten går på lågvarv och kvällarna är alltför korta för att ge mig själv den där lilla värdefulla stunden av skrivande.
Skärpning i ledet nu, inspiration,
sträck på dig.

Vi är mitt i en flytt,
halva köket har lämnat,
barnen har lämnat,
deras saker likaså.
Nu ska vi bo i ett radhus med våra tre barn.
Ett radhus med snickarbod, fryxbox och mördarsniglar.

Om man lägger en boll i vardagsrummet i vårt nya gamla hem, rullar denna i en rasande fart ner i köket.
Det är lite av en lustiga-huset-effekt, vinklar och vrår, och framförallt dörrar som har en tendens att slå till förbipasserande.

Jon säger att det är perfekt för oss,
vi gillar det skeva i livet.

Friska sydliga vindar,
högtryck har letat sej fram.
Tackar och bugar,
tackar som fan.

Till Martina

Blev utmanad idag, av en purfärsking här i bloggvärlden. Martina.Här är min sjätte bild, i min sjätte bildmapp.
Färeställer Majken (som kallar sej själv "Mighty") strax före jul.
Jag stannar utmaningen här för tillfället, kanske utmanar jag vidare i mitten av mars, kanske inte.