Och i min just nu, rätt trista värld, så är det stilltje.
Därav all kompakt tystnad.
Men nu, eller rättare sagt, förra tisdagen, efter 3 veckor och 6 dagar utan socker, vaknade jag och kände: Nu vänder det.
Det var bara något i luften, den där morgonen, och sen dess.
Ja, sen dess, har det faktiskt kännts som om att min uppförsbacke sakta men säkert jämnats ut.
Jag har, som så många andra innan mig, hittat en hemlighet.
Å det känns så otroligt härligt.
Men,
just nu lämnar jag er med bara god, varm energi.
Må ni alla få en släng av risgrynssleven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar