Det förundrar mej varje dag,
hur omvärlden är funtad.
Hur olik en männsiska kan vara sej själv
från dag till en annan.

Strävar ständigt efter en sann balans,
men inser att det är lika bra att rida på vågorna,
gilla läget.
Ge upp strävandet.

Som Lea Stearin en gång sa:
"Och har man inte raka stakar, får man raka stakarna."

Jag hänger väl på då,
men gudarna ska veta,
att just idag känns allt jävligt snett.