Hänga läpp ska man tydligen inte göra alltförlänge,
så det lägger jag väl av med då.
Hjälper liksom ingen.
Fick även detta konfirmerat av min pappa som ringde idag.
Gott att höra att även du, käre far, kan ge upp hoppet på mänskligheten ibland.
Att lite kristider tar fram det värsta ur många,
att det är då man ser den riktiga färgen.

Så, jag fortsätter som jag började,
kanske lite skadeskjuten,
lite småhalt,
men med ett sjuhelvetes go,
en inspiration och en längtan efter lyckans sötma.