Not to worry

Kommer inte, med tanke på det förra inlägget, att börja obsessa runt pengar och sparande, ack nej. Sådan diciplin finnes ej på min stjärnhimmel.
På min himmel ses för det mesta bara mina barn och ett och annat vingummi fara förbi. Kanske ibland en flaska rödtjut.

Fattar inte vad det är med mej och det här förbenade viruset. Det ger sej inte!
Antagligen är det min kropp som berättar sagan om den lilla lilla gumman, och om hur gammal jag håller på att bli... schas katta!

Vet du förresten. Moster Ulla ringde just, hon hade besök av sin syjunta. De satt allesammans och var alldeles hänförda över en bild jag skickat till henne via www.posten.se.
Man laddar upp sitt egna fotografi, skriver via internet på baksidan av kortet, betalar med VISA och skickar iväg utan att ha kortet i sina egna händer. Toppen.

Hursomhelst så fick jag prata med Inga-Maja (runt 80-knycket), hon har ju sin egna dator, säger Moster Ulla.
Efter en liten redogörelse av hur man går tillväga, stack I-M hem för att laborera själv. Är inte det härligt? Inga begränsningar på grund av ålder, inga alls.

Å katten sprang till skogs och kom aldrig mer igen. Men kanske ändå att hon kom hem till slut.