Beröringsbehov

Idag på spårvagnen, var det fest!
Tror att det är så att a-laget på Olskroken får lite extra kosing sista måndagen i varje månad.
Även fast jag åker spårvagn varje dag, så gott som, och fast jag är mycket medveten om fylleristsoffan längst bak, så sätter jag mej där i alla fall. Så även idag, när gänget rullade in.
A-lagare: Tror lilla gumman att det går för sej att jag sätter mej här?
tjata: Javisst, men turen blir inte långvarig, jag ska av på nästa.
A-lagare: Det gör la inget, stompan, alla måste ju stiga av nån gång.
tjata: Så sant!
tystnad
tjata: Tja, det var allt för mej, nu ska jag gå av
A-lagare: Ha't nu så himla gott, hjärtat!
Ungefär samtidigt som han säger dessa ord, smackar han glädjefriskt till mej på stjärten.....
Jag ryggar tillbaks lite, men känner i nästa sekund, att den smacken var han faktiskt i stort behov av och att jag bjussade på den.
För den här gången!