Skulle kunna döda för en natts sömn..
Kanske inte döda, men i alla fall nästan.
Ser i varje ögonvrå en möjlighet att lägga mej.
När barnen börjar hojta efter välling vid 05.50-snåret, planerar jag redan för hur jag kan lägga mej en stund under täcket framför teven och smygblunda,
ända tills Olle upptäcker sovarävmamman och sliter av mej täcket.
Tror att det är nu i livet man lägger grunden för de djupaste rynkorna.
Andas.
Allt går över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar