Spårvagnsodör

Eftersom våra barn går på skola/dagis på Guldheden (se tidigare inlägg..), har jag ett snitt på 4 resor om dagen på Göteborgs Spårvägar.
Resan upp med bara babyMajken i vagnen, brukar vara rätt tillfredsställande, med lite läsning och lugn och ro och så var det även igår.
Ströglodde på mina medpassagerare,
en snyggt klädd tjej i 23-årsåldern,
en trött alkoholist längst bak i soffan,
och så Majken, min älskade tjej.

På Ullevi Norra hände det.
Tre män steg på, och med dem en doft som jag inte på något sätt skulle kunna beskriva i detta forum.
Det började sakta, som en smygande dimma.
Först såg jag den trötte mannen i soffan reagera,
sedan snyggtjejen,
och så vi.

Jag är ingen som gärna pratar om det här med fisar,
men detta var i särklass den grövsta fjärten jag någonsin känt.
Den fullkomligt blåste rent i skallen, och alla tankar som jag tidigare tänkt var puts väck.
Klarade mej till Ullevi Södra, en hållplats senare, och var där tvungen att stiga av, tillsammans med snyggtjejen. Han längst bak hade förmodligen tuppat av vid det här laget.
Här stod vi då, båda utsatta för samma gaser,
ofrivilligt avkastade från spårvagnen.
Men ändå,
även fast vi båda visste varför vi stod där, och väntade på nästa vagn,
ignorerade vi varann.
För det är så vi gör i Sverige.
Vi låtsas som om att inget hänt.